Limonärsplaner

När Puff för ett par år sen hörde att man faktiskt –hör och häpna- kan få pengar för att sparka lite boll va saken klar. Fotbollslimonäär skulle han minsann bli när han blir stor. Åh ja! Inget snack om saken, nejnej. Fotbollskor skulle minsann  införskaffas och ini skollaget skulle han allt anmälas.  Och ja, visst kan man väl se ett blivande proffs när man ser hur han brottas med lagkamraterna vid backlinjen och glömmer fullständigt bort att försvara målet när motståndarlaget rullar bollen i mål. Visst kan man banne mej se ett proffs när han mitt i anfallet kommer på att ”visst tusan! Jag är jättemassapissenödig!” för att lämna bollen till motståndaren och sen vika av mot skogskanten för att slå en drill. Där står man sen, som en stolt ”soccermom”, med ett brett leende på läpparna och tittar på hur mitt proffs till son ska bli ”limonär”. Bredvid mej stod en pappa som inte riktigt tog de lika lättsamt när hans son var fullt upptagen med att peta sej i näsan i stället för att bli nästa Ravelli. Bollen rullade in och det blidde 1-0.  ”Titt på han!”- puffade han mej i sidan- ”Titt vad han gör! Petar sej i näsan när han ska vara målis!” Sen ropade han till sonen för att fråga vad i hela världen han höll på med för att få -”MEN PAPPA, JAG SPELAR JU FOOOOTBOOOLL!”-  till svar. Pappan daskar sej i pannan och jag kan inte låta bli att fnissa till. Jag tycker allt det är charmerande att vara på dessa träningar. Menar ungarna i den åldern (6år) har ju allt annat än vinst i huvet.  Menar en unge står där och biter på naglarna, en annan har hittat nåt väldans spännande i marken som han för fulla muggar undersöker. En tredje tar bollen med händerna för att kasta bollen i mål. Och mitt i allt står en tränare och försöker tålamodigt förklara att ”nej, detta är inte handboll, utan fotboll och därför ska man sparka bollen, iiinte ta med händerna”.   I just love it!

På lördag är de turnering för årskull Puff. Och visst fasiken är de jobbigt att kliva upp klockan 7 på en lördag morgon för att skjutsa han massa mil bort, men de är de såå värt!