Slätt ska de va

Jag har i många år varit väldans allergisk mot allmänna tvättstugor..  Menar man kan ju minst sagt bli avskräckt av kvarlämnade trosor i torktumlaren med tecken på eget liv. En dag damp det dock en lapp in genom brevlådan där den nyrenoverade tvättstugan nu förklarades färdig. Motvilligt erkände ja mej ha en gnutta nyfikenhet inom mej för att två minuter senare ha traskat ner mot stugan. Jag blidde ju helt knäsvag när jag sen såg dom stora blänkande maskinerna, och mot min vilja började tankarna vandra till att jag till och med skulle våga använda dom så länge dom såg ut som dom nu gjorde i detta fantastiska nya skick. Dreglande kikade jag runt hörnet och där stod den! Mangeln som fick mej att boka min första tid på hyreshusets tvätteri sen herrans många år tillbaka. Jag måste nämligen erkänna att jag allt har en liten förkärlek för manglar och nymanglade saker. Ja men du vet lakan, örngott, linnedukar och annat som man nu kan köra genom den fantastiska apparaten.  Så där stod jag i en pöl av dregel, nöjd och exalterad för att få hem en bibba nymanglade lakan. Och idag var då tiden! Jupp! Idag har jag stått och slätat till varje skrynka ett tyg kan ha. And i like!  Och när jag väl jobbat klart inatt ska jag packa bilen med alla dessa släta stycken för att sen brumma hem och byta lakan. Aah..