Tuta+ teknik= katastrof!

Förbaskade trojaner! Ja såna  hade ja på besök.. Åh ja, mitt i surferiet kom dom galoperande ini min dator och började spärra funktion efter funktion tills jag inget annat kunde göra än att surfa på nån förbannad porrsajt. :O Jaa, på riktigt! Här satt jag och försökte starta rensprogram när jag väl förstod att nåt va fel och då spärrades allt. Enda jag kunde göra var att knappa in mitt kontonummer och när jag vägrade, hamnade jag  på porrsajter utan dess like.  Självfallet greps jag av panik och bara stängde av datorn i hoppet om att det skulle försvinna av sej självt. Ja,  för att 2½ minut senare upptäcka att nej, det försvann inte. Datorn den bara fortsatte att surfa på egen hand på sajter jag inte visste fanns.  As the matter of fact gjorde jag denna “stänga-av-datorn-i-panik-proseduren” si så där en 13 gånger innan jag med kallsvettiga händer ringde Biffen för att förklara situationen. Han smackade lite med munnen och undrade vad jag nuu gjort för att sen råda mej att stänga av datorn tills jag återigen kommit hem. Usch! Tydligen hade jag knappat upp nån mejl som jag sannerligen inte borde gjort då de innehöll detta väldans trevliga besök. Och då jag slarvar med uppdateringen av virusprogram så small de på.. *Schwoooopff* sa de bara och datorn hade ett eget liv som jag tydligen inte fick delta i.   Well, sagt och gjort. Jag stängde av burken för att snällt leva utan min dagliga surfdos. *abstinens*

4 dagar senare var min jobbvecka slut och jag satte mej i bilen för att brumma tillbaka till landet där räddaren i nöden väntade med lösningar på mitt lilla datorproblem.  Nu skulle jag så klart vilja berätta att problemen slutade här och allt löste sej..  Men nej! Så klart kommer inte olyckan ensammen inte. Inte för Tutan i alla fall…    På vägen hem tyckte jag mej sen höra lite missljud från bilen..  Drog ner volymen på den dånande stereon för att övertyga mej om att jag säkert bara inbillat mej för att sen dra upp volymen igen.. Mitt motto är ju de man inte vet om finns inte, och eftersom jag inte hörde oljudet fanns de inte och jag kunde därmed fortsätta resan med dunkande stereo. Tills jag mitt i rödljusen stannar med ett duns och inte får i någon växel. Stannar motorn och försöker igen.. Nej! Allt är låst.. Startar igen och det låter värre än ja nånsin trott en bil kan låta. Där står jag sen bara med både panik och ångest när bilister runt mej både tutar och blänger.  Jag lovar dej, det var inte långt ifrån att jag klev ut från bilen för att med fragda i mungiporna bita huuvet av kärringhelveetet som tutade så ja nästan blidde döv.   Menar ja hade ju panikblinkersena på! Där satt man sen och väntade på att Biffen skulle brumma till min räddning dom milen ja var hemifrån.. Jooråsåatt.. Du,  en halv timme aaaaldrig kännts länger! Till slut stannar en snäll gubbe jämte mej och frågar mej om jag behöver hjälp. Jag tackar och kramar nästan om honom så som nerverna gnagit mitt normala lugn till noll. Han bogserar mej till närmaste mack där jag kan fortsätta vänta på hjälp..

Usch! Kalaset kostade mer än lagen tillåter då hela kopplingen (eller va fasiken de nu va som meckaren bytte)  bara bestod av metallflis.

Jag lärde mej i alla fall ett par läxor.

1) Får man en flock trojaner på datorn försvinner dom inte av sej själv hur många gånger man restartar datorn och

2) ha alltid en med en burk valium till hands om bilen låter konstigt!