Mössor, mössor, ännu mera mössor!

Om ni, nu när mössesongen är i full fart, ser svarta virkade beaniemössor med orangefärgade pompombollar på toppen ser ni på en original mössa *trumvirvel* ala Tuta. Jupp in deed! Det är nämligen vad jag fått för mej att göra på fritiden. Virka, virka oooch  så virka lite till. Ja, det har jag väl egentligen gjort sen länge tillbaka, men nu, av en ren slump, har jag börjat göra det även på beställning. Jajjemensan, första beställningen på närmare 100 mössor är på gränsen till klar och strax redo för leverans.

Det var en vän till mej som kom på ide´n faktiskt. Väninnan var nämligen på väg att kicka igång sitt nystartade företag och där satt vi och surrade allmänt om PR och annat jox. Från ingenstans kläcker hon sen ide´n om att lilla jag kanske vill grejsa med de. Såg nog ut som en fågelholk på valium när ja satt där och undrade hur i hela friden hon tänkte nu. ”Jaa, men du stickar, virkar o syr ju en himla massa. Kan inte du fixa sånt till företaget? Ja som lite PR-produkter.”  Ett gott skratt senare påstod hon sej vara seriös. ”Så du menar att jag ska virka en en miljarrrrrd mössor och lika många tygkassar? Kommer ju fan få skavsår av virknålen!” :O

Men ja, här sitter man nu, men en beställning på en jävvla massa mössor och tygkassar med företagets färger och loggor på. Garnberget har förvandlats till mössberg och tyghögen till kassar.

Jahha du, så de kan gå.

Kaaboooom!

30 papp går det till att fixa det här… 30*dunkar huvet i väggen* jävla *dunkar huvet i väggen* tusen! Idag ringde nämligen snälla farbror mekaniker från verkstaden och berättade allt som gått paj under bilresan från helveetet. Suck säger jag bara! SUCK! Dödsångest aint got shit jämfört med att lägga så stora pengar på en skithög bara för att komma hem! Menar jag får helt enkelt välja mellan att gå hem, sisådäär en 20 mil, eller betala snällt och åka bilen hem. Fan djävvla skit också! Kan de inte va inbrott på verkstan eller brand. Ja en brand vore kul så ja slapp se bilhelveettet igen! Eller explosion! Jaaa! Explosion vore skoj! Mwahahaaaaa!

Nån som har en bit dynamit övers?

Resan från hell!

 Ja man tackar för Peugeot Assistans.. Jooråsåatt! Annars hade ja väl fortfarande suttit svärandes på motorvägen mitt i ingenstans för att se hur min bil faller i bitar. För där åker jag i godan ro för att i 120 knyck upptäcka att jag just kört på ”nåt”. Nej, jag såg inget på vägen, men antog mej kört på nåt då de dunkade till och något hoppade ini diket när jag blickade i backspeglen. Jaja, verkade inte vara nåt djur i alla fall, så jag brummade vidare. I hela 30 meterför att sen dunka till igen och bilen börjar vobbla mer än vad som anses nyttigt på en motorväg. Jag känner hur adrenalinet rusar i örona för att i nästa sekund upptäcka att jag inte har några bromsar i bilen. Adrenalinet i örona förvandlas till en blaffa i brallan när ja gör allt för att försöka få stop på helvettes fordonet. Och efter en harang svordomar – som jag inte ens visste fanns – stod jag där, i diket och undrar vad fan det va som hände. Som tur var sov både Piff och Puff under hela karusellen för att plötsligt vakna till och undra varför vi står i diket. Ja mumlar nåt till svar och hoppar ut för att kolla vad som gick fel, för att sekunden senare upptäcka att de där ”nåt” ja körde på visst va ”nåt” som ramla av. Nämligen min bromsskiva där bak! :O Menar hur faaan kan den ramla aaav??? Hade jag inte bilen just på service? Ööh, joo! Det är jag sannerligen säker på! Men kvar fanns bara flisor och en slangstump av nåt som innan varit bromsen.  Där står jag sen och känner hur lunchen vänder sej i magen och får nöjet att idissla den en gång till. Och tro mej, inte ens hummer är gott när man äter den för andra gången. *Hulka* Till slut får ja tag i vettet som håller på att rymma och ringer Peugeot Assistans i hoppet om lite hjälp. Och ja visst fick jag som jag ville. I luren svarar en trevlig karl som har förståelse för min vimsighet mitt i kaoset och försäkrar mej om att fixa hjälp bara jag kan berätta var jag är. Sa var ja trodde mej vara och även om jag missade min beskrivning med ett par mil stod det en bärgningsbil där sisådär en halv timme senare för att bogsera mej, mina barn och skrothög till bil till närmsta verksta. Där får jag sen välja mellan hotell, resa hem eller hyrbil under tiden dom lagar skithögen. Valde hyrbil. En sprillans ny sak med både farthållare och mugghållare. Derru! Haah! Ja, visst hade väl min lilla gti det också, men inte så blänkande som denna version. Och nu får ja brumma med denna fina pruttmobil över helgen för att sen på måndag få en lagad bil med mej hem. Joorå, säga vad man vill men Peugeot vet hur man servar peugeotägare.

Limonärsplaner

När Puff för ett par år sen hörde att man faktiskt –hör och häpna- kan få pengar för att sparka lite boll va saken klar. Fotbollslimonäär skulle han minsann bli när han blir stor. Åh ja! Inget snack om saken, nejnej. Fotbollskor skulle minsann  införskaffas och ini skollaget skulle han allt anmälas.  Och ja, visst kan man väl se ett blivande proffs när man ser hur han brottas med lagkamraterna vid backlinjen och glömmer fullständigt bort att försvara målet när motståndarlaget rullar bollen i mål. Visst kan man banne mej se ett proffs när han mitt i anfallet kommer på att ”visst tusan! Jag är jättemassapissenödig!” för att lämna bollen till motståndaren och sen vika av mot skogskanten för att slå en drill. Där står man sen, som en stolt ”soccermom”, med ett brett leende på läpparna och tittar på hur mitt proffs till son ska bli ”limonär”. Bredvid mej stod en pappa som inte riktigt tog de lika lättsamt när hans son var fullt upptagen med att peta sej i näsan i stället för att bli nästa Ravelli. Bollen rullade in och det blidde 1-0.  ”Titt på han!”- puffade han mej i sidan- ”Titt vad han gör! Petar sej i näsan när han ska vara målis!” Sen ropade han till sonen för att fråga vad i hela världen han höll på med för att få -”MEN PAPPA, JAG SPELAR JU FOOOOTBOOOLL!”-  till svar. Pappan daskar sej i pannan och jag kan inte låta bli att fnissa till. Jag tycker allt det är charmerande att vara på dessa träningar. Menar ungarna i den åldern (6år) har ju allt annat än vinst i huvet.  Menar en unge står där och biter på naglarna, en annan har hittat nåt väldans spännande i marken som han för fulla muggar undersöker. En tredje tar bollen med händerna för att kasta bollen i mål. Och mitt i allt står en tränare och försöker tålamodigt förklara att ”nej, detta är inte handboll, utan fotboll och därför ska man sparka bollen, iiinte ta med händerna”.   I just love it!

På lördag är de turnering för årskull Puff. Och visst fasiken är de jobbigt att kliva upp klockan 7 på en lördag morgon för att skjutsa han massa mil bort, men de är de såå värt!

Slätt ska de va

Jag har i många år varit väldans allergisk mot allmänna tvättstugor..  Menar man kan ju minst sagt bli avskräckt av kvarlämnade trosor i torktumlaren med tecken på eget liv. En dag damp det dock en lapp in genom brevlådan där den nyrenoverade tvättstugan nu förklarades färdig. Motvilligt erkände ja mej ha en gnutta nyfikenhet inom mej för att två minuter senare ha traskat ner mot stugan. Jag blidde ju helt knäsvag när jag sen såg dom stora blänkande maskinerna, och mot min vilja började tankarna vandra till att jag till och med skulle våga använda dom så länge dom såg ut som dom nu gjorde i detta fantastiska nya skick. Dreglande kikade jag runt hörnet och där stod den! Mangeln som fick mej att boka min första tid på hyreshusets tvätteri sen herrans många år tillbaka. Jag måste nämligen erkänna att jag allt har en liten förkärlek för manglar och nymanglade saker. Ja men du vet lakan, örngott, linnedukar och annat som man nu kan köra genom den fantastiska apparaten.  Så där stod jag i en pöl av dregel, nöjd och exalterad för att få hem en bibba nymanglade lakan. Och idag var då tiden! Jupp! Idag har jag stått och slätat till varje skrynka ett tyg kan ha. And i like!  Och när jag väl jobbat klart inatt ska jag packa bilen med alla dessa släta stycken för att sen brumma hem och byta lakan. Aah..

Tuta+ teknik= katastrof!

Förbaskade trojaner! Ja såna  hade ja på besök.. Åh ja, mitt i surferiet kom dom galoperande ini min dator och började spärra funktion efter funktion tills jag inget annat kunde göra än att surfa på nån förbannad porrsajt. :O Jaa, på riktigt! Här satt jag och försökte starta rensprogram när jag väl förstod att nåt va fel och då spärrades allt. Enda jag kunde göra var att knappa in mitt kontonummer och när jag vägrade, hamnade jag  på porrsajter utan dess like.  Självfallet greps jag av panik och bara stängde av datorn i hoppet om att det skulle försvinna av sej självt. Ja,  för att 2½ minut senare upptäcka att nej, det försvann inte. Datorn den bara fortsatte att surfa på egen hand på sajter jag inte visste fanns.  As the matter of fact gjorde jag denna ”stänga-av-datorn-i-panik-proseduren” si så där en 13 gånger innan jag med kallsvettiga händer ringde Biffen för att förklara situationen. Han smackade lite med munnen och undrade vad jag nuu gjort för att sen råda mej att stänga av datorn tills jag återigen kommit hem. Usch! Tydligen hade jag knappat upp nån mejl som jag sannerligen inte borde gjort då de innehöll detta väldans trevliga besök. Och då jag slarvar med uppdateringen av virusprogram så small de på.. *Schwoooopff* sa de bara och datorn hade ett eget liv som jag tydligen inte fick delta i.   Well, sagt och gjort. Jag stängde av burken för att snällt leva utan min dagliga surfdos. *abstinens*

4 dagar senare var min jobbvecka slut och jag satte mej i bilen för att brumma tillbaka till landet där räddaren i nöden väntade med lösningar på mitt lilla datorproblem.  Nu skulle jag så klart vilja berätta att problemen slutade här och allt löste sej..  Men nej! Så klart kommer inte olyckan ensammen inte. Inte för Tutan i alla fall…    På vägen hem tyckte jag mej sen höra lite missljud från bilen..  Drog ner volymen på den dånande stereon för att övertyga mej om att jag säkert bara inbillat mej för att sen dra upp volymen igen.. Mitt motto är ju de man inte vet om finns inte, och eftersom jag inte hörde oljudet fanns de inte och jag kunde därmed fortsätta resan med dunkande stereo. Tills jag mitt i rödljusen stannar med ett duns och inte får i någon växel. Stannar motorn och försöker igen.. Nej! Allt är låst.. Startar igen och det låter värre än ja nånsin trott en bil kan låta. Där står jag sen bara med både panik och ångest när bilister runt mej både tutar och blänger.  Jag lovar dej, det var inte långt ifrån att jag klev ut från bilen för att med fragda i mungiporna bita huuvet av kärringhelveetet som tutade så ja nästan blidde döv.   Menar ja hade ju panikblinkersena på! Där satt man sen och väntade på att Biffen skulle brumma till min räddning dom milen ja var hemifrån.. Jooråsåatt.. Du,  en halv timme aaaaldrig kännts länger! Till slut stannar en snäll gubbe jämte mej och frågar mej om jag behöver hjälp. Jag tackar och kramar nästan om honom så som nerverna gnagit mitt normala lugn till noll. Han bogserar mej till närmaste mack där jag kan fortsätta vänta på hjälp..

Usch! Kalaset kostade mer än lagen tillåter då hela kopplingen (eller va fasiken de nu va som meckaren bytte)  bara bestod av metallflis.

Jag lärde mej i alla fall ett par läxor.

1) Får man en flock trojaner på datorn försvinner dom inte av sej själv hur många gånger man restartar datorn och

2) ha alltid en med en burk valium till hands om bilen låter konstigt!

Man måste väl bara älska livet =D

Jajjemensan.. Då vart man fru Biff då.. =D  För si så där två veckor traskade vi nämligen till vigselförrättaren han och jag.  Han i sin vitblänkande kostym och jag med min svarta klänning med vita prickar ala äkta 50-tals anda   Hela tjofaderittan valde vi att ha hemma i trädgården. Med en trädgård på 3 tusen kvadrat fick både vigsel och fest plats utan problem även om vi valde att ha modell mindre bröllop.  Allt var verkligen underbart! Med en vigselbåge full av blommor och trädgården full med både blommor och levande ljus var stämmningen sagolik.  Barnen sprang som galningar runt och runt på skattjakter och spännande lekar vi valde att arrangera för dom. Var ju ändå ett tiotal barn i Piff och Puffs ålder, så att underhålla dom kändes som ett måste Sen valde vi att ha själva festen i en äkta grillfestanda. Med stora grillar i full fräs fick alla grilla fritt från buffen som stod uppdukad. Till efterrätt smaskades de en tårta ala torn av cupcakes i alla dess färger. Smaker fanns i allt mellan jordgubb, vanilj och choklad och en och annan norpade åt sej både en och annan cuppis. Men det bästa i det hela var trots allt den gemenskap som rådde. Inte en sur min syntes till på hela kvällen och dom flesta stannade kvar till långt efter midnatt.  Bror, som den tränande matvrak han är, tuttade på grillarna en gång till efter att natten fallit på och där i efterglöden satt vi sen sent in på natten och grillade mashmellows och shitchattade.  Ett 20-tal av mina släktingar sov över i huset och jag och Biffen brummade iväg för att sova på Loka brunn. Och visst är det nåt speciellt med hälsokällan i Bergslagen för mysigare får man leta efter. Med skön vila och behandlingar åkte vi sen hemåt för att mötas av ungarna som haft bror och hans familj som sällskap.  Sen har dessa två veckor bara rusat förbi. Vi har fejat och dona, planterat och snickrat, och bara njutit av varandra.

Nu är vardagen dock på besök och jag har farit till Gotland med jobbet. Här ska jag spendera veckan innan jag sen till helgen åker igen hem till min familj  för att sedan fortsätta på lite semester ut till sommarstugan vid kusten där somrana ofta spenderas. Aah, livet är väl bara härligt och måste bara älskas!

Grannkärringhelveette!

Hmm, måste fan nacka nya grannkärringen.. Näpp, ser nog ingen annan utväg.. Okej att hon är så himlans vänlig gentemot Biffen, okej att hon springer över på våran gård så fort hon ser att jag inte är hemma.. Det kan jag faktiskt gå med på, MEN  hon börjar nu lätt gå mej på nerverna.. I shit you not! För när klimakteriekossan kliver in i vårat hus (när jag inte är hemma) för att dra av sej kläder och ”visa ärr” tycker jag det börjar gå till överdrift och bli lite för genomskinligt. Och när hon sen igår, si så där klockan mitt-i-natten, knackar på för att be Biffen komma över och ”titta på en hylla” – som hon sedan ville ha hjälp med- tycker jag hon går liiite för långt. Tittade på Biffen med en lite lätt frågande blick som så klart klampar över med ett hjärta av guld som han har..

Nähhä du grannkärring.. Skaffa dej ditt lammkött nån annanstans för ryker vi ihop får du ett och annat ärr till och visa… *tittar utmanande*

Gräs, gräs och gräs…

Men blandade känslor satte jag mej bakom ratten idag för att återigen brumma in till stan och dess surr.. Måste väl erkänna att jag gärna hade stannat ute på landet för att fortsätta löpa bakom gräsklipparen ( vet du förresten huuur länge det tar att klippa en tomt på tre-djävvla-tuusen kvadratmeter? Jo, länge… I shit you not!), meeen plikten kallar och midsommaren spenderas på jobbet i år..  Med ett leende togs man emot, och grabbhalvan på jobbet kom med hemmabakt kladdkaka till nattamat.. Ja man tackar ja! Jag har ju ordnat mitt arbetande rätt fiffigt som så att jag jobbar bara varannan helg och resten av tiden är jag hemma ala lyxfru.. Ååh ja.. Shopping, manikyr och annat lull-lull… Ja men du vet sånt som alla dessa fisförnämda sakerna på televisionen gör… *nickar övertygande* Jaja, oookej, kanske tog ja i bara lite grann.. Men visst fan shoppas de mjölk på Ica och en och annan gång filas naglarna. Och juppjupp, även fötterna raspas lite då och då.. Åh ja.. lyxlyx  

Hur som haver är ja väldans nöjd med schemat som det ser ut nu.. In deed! Att få spendera så mycket tid med annat än jobb är sannerligen en ny upplevelse för mej, men jag är- efter veckorna som gått- rätt så övertygad om att jag kommer att hitta ett och annat att pyssla med där ute i bushen.. Menar går ju ett par dagar åt gången bara till att klippa ovannämnda gräsmattan. Sen ska det ju trimmas i kanterna, ja men med en sån där helvettesmaskin som spottar runt en djävvlans massa gräs åt alla håll.. Menar de gör ju inte lite ont när det kommer en grenbit i 130 kilometer i timmen och brassar mot dom shortsbeklädda benen (för nej, jag har inte haft långbyxor på mej då de varit en miljard grader ute). När detta eländet är klart är det bara att ta fram krattan och kratta ihop allt, för ”neeej inte behöver vi väl en grässamlare inte” – resonerade vi så smart när klipparen skulle införskaffas.. *daskar till i pannan* Vettu, de va då den dummaste idén ever! Men visstfan får man motion allt.. Uuja.. Och tror du mej inte får du gärna komma förbi och prova en sväng..

Älska yxa

Här sitter man nu, ute på landet i ett hus fullt av kaos.. Eller ja sitter var väl kanske fel ordval.. Dagarna som gått har vi packat upp sisådäär en miljard lådor men vette då fan om högen minskat alls.. Tycker att varenda hörn och vrå i huset redan är fullt så vart jag ska med resten av prylarna blir en spännande gåta.. Satan i gatan vad man samlar på sej.   Det är väl tur att vi har en gäststuga på gården ala 40 kvm så det blir väl att peta allt man inte villa i huset dit in. Ja o sen har ja ju i och för sej lägenheten i stan, så får väl fördela sakerna lite mer planerat här framöver. I stundens panik blidde de lixom ”Glaah, en låda.. Glaah, saker… Glaah, sakerna i låååådaaan o draa!”

Sen har vi ju tärdgården.. Jajjemensan, där väntar mej en 30 kubiks vedhög som ska huggas för hand.. Mwahahaaa! Visst hade vi fått en klyv att lån, men va faaasiken, här ska muskler byggas.. Hoaaa! *Står som en bodybuilder*   Biffen norpa åt sej yxan första han gjorde igår efter han kom från jobbet sitt.. ”Hell no!” – tjöt  jag och bad om den med bestämd min.. Han kan ta hand om disken! Haah! Nejvars, han fick va med, men han fick ta hand de som skulle motorsågas. Måste fan i mej vara ett av dom mest underbaraste ljud när en stor björkjävelklabbe yxas och den knäcks mitt  i tu med ett knak.. Och den doften.. aaah! Färskkluven ved! *Sniffar lyriskt* Ja, visst måste ja väl erkänna att ja saknat denna delen av lanttelivet trots den stadsälskande tösabiten man är..

Jahhapp, dax att älska landet lite nu igen.. Tjing så länge!